Efter två gudstjänster i Andreassalen i stället för i kyrksalen, som just nu renoveras, kan jag konstatera att det är trångt och rörigt men framför allt varmt.

När vi tvingas till ett provisorium så är det som om vi också möter varandra med en än större värme. Alla hjälps åt för att få det att fungera. Ser till att alla får plats och det gör inget att det blir lite fel här och där. Vi överser med att det tar längre tid att få fika. Hinner prata med fler i stället. Känner närheten på ett nytt sätt. Det är helt klart lättare att utbrista högt i ett "jippi " när det pålyses att det blir korv till kyrkkaffe i denna miljö än i en stor kyrksal.

Detta innebär inte att jag inte kommer att glädjas över att få fira gudstjänst i kyrksalen igen när den är färdigrenoverad. Tvärtom. Men jag hoppas vi ska ta tillvara det vi lär oss under dessa månader och låta det få leva kvar när vi flyttar en trappa upp igen. Men passa på och kom och trängs i värmen i Andreassalen fram till påsk.

Katarina Alexandersson

Taggar: