Här är alla välkomna!
Det är nu vi inte får låta rädslan vinna.
Det är nu vi måste låta tron få bli till mer än ord.
Det är nu vi måste gå ut på gator och torg och fira mångfalden.
Liksom vi får göra det i vårt eget kök och vardagsrum.
Det är nu vi inte får vika undan med blicken när vi möter varandra och andra.
Det är nu vi får göra vår tro på Jesus Kristus till liv i våra liv genom
att raka i ryggen visa vårt stöd för människor som behöver oss.
Att säga nej till främlingsfientlighet och rasism är inte att säga nej
till människorna som uttalar dessa åsikter.
Tvärtom, det är så vi tar människor på allvar och visar vår respekt.
Att vi tror varandra om större än att låta rädslan få styra våra liv.
Efter valdagen har en sångstrof envisats med att dyka upp i mitt huvud:
Det är rädslan som gör oss så hala
som får oss att ljuga, belacka...
Vi sjöng den i ungdomskören där hemma i Norduppland
för många, många år sen. Nu kommer orden tillbaka.
...det är rädslan som gör oss så hårda
som får oss att sluta vårt öga
för det värnlöst skälvande svaga
det är rädslan som tuggar sin mened
inför skranket den yttersta dagen
samma rädsla som fick oss att glömma
dessas ögon som tiggde och bad
"Var inte rädda" står det på fasaden till vår kyrka.
Ord som Jesus sa, jämt och ständigt till olika människor.
Nu får vi säga dem högt och tydligt
så att alla hör: VAR INTE RÄDDA!
Sista versen i sången den är så här:
Vem ska ta denna rädsla, denna glasomgärdade
räddhåga för slutförvaring i sitt kärlekshav.
Jesus gjorde det och utmanar oss att göra det!