Det är något speciellt med ordet vår. Det rymmer både en årstid och en ägandeform. Vår – som i den spirande grönskan, fåglarnas återkomst och ljuset som dröjer sig kvar allt längre om kvällarna. Vår – som i något som tillhör oss tillsammans. Vår tid.

Vi lever i en tid som ofta beskrivs med stora och laddade ord; Oro, förändring, klimatkris, konflikter, AI. Tempot är högt, flödet av nyheter ständigt närvarande. Det är lätt att känna att tiden äger oss snarare än att vi äger den.

Men så kommer den på nytt; våren. Den smyger sig på, nästan obemärkt. En knopp på en gren. Doft av jord som tinar. Ett ljus som inte längre tvekar. Vi påminns om att livet vill framåt. Att det finns en rytm som går djupare än vår stress och våra bekymmer. Kanske är det just här de två betydelserna möts – vår tid och vårtid.

För vad är vår tid, om inte den tid vi har fått att förvalta? I församlingen, i familjen, i samhället. Vår tid är inte bara något som passerar; den är ett ansvar och en möjlighet. Vi får så, vattna och vårda – inte bara i rabatter och planteringar, utan också i relationer, samtal, i handlingar av omsorg.

Vårens budskap är inte att allt genast blir perfekt. Det kan fortfarande komma frostnätter. Vinden kan vara kylig. Men under ytan pågår något. Rötter sträcker sig djupare. Livskraften samlar sig.

Så är det också i vår gemenskap. Ibland ser vi inte genast frukten av det vi gör. Ett vänligt ord, ett besök, en förbön, ett ideellt engagemang. Men något händer. Gud verkar ofta i det tysta, likt saven som stiger i trädet innan bladen syns.

”Vår bästa tid är nu”, sjöng Jan Malmsjö. Inte i morgon. Inte när allt lugnat sig. Nu – med de förutsättningar vi har. Vi får vara bärare av hopp i en tid som längtar efter det. Vi får spegla ljus i en värld som ibland känns skuggad.

Och kanske är det just detta som vårens återkomst vill påminna oss om varje år: att nytt liv alltid är möjligt. Att det som sett dött ut kan börja
grönska. Att det finns en trofasthet i tillvaron som bär, även då vi tvivlar.

Låt oss därför ta emot både vår tid och vårtid med öppna sinnen. Med tacksamhet, ansvar och hopp. För ljuset återvänder. Det vill vi också
göra – till varandra.

Mats Carlsson, pastor