Andreaskyrkan och jag

Jag kom och gick några år

Eva Jonsson hittade till Andreaskyrkan via Google. Sedan kom och gick hon i några år. ”När jag stannade på kyrk fikat började det hända saker”, berättar hon.

Hur hittade du till Andreaskyrkan?
- När jag flyttade till Stockholm 2017 gick jag först till pingstkyrkan i Tyresö. Där var mina vänner med. Men jag kände mig mer hemma i Equmeniakyrkan. Jag googlade på kyrkor på Södermalm och fick upp Andreaskyrkan. Jag läste på hemsidan vad kyrkan står för, om visionen och uppdraget.
- Jag föll för uppdraget, den reflekterande samtalstonen och den öppna kyrkan. Jag började besöka Andreaskyrkan. Jag var med på en retreat, gick sporadiskt på gudstjänsterna, men stannade inte kvar på kyrkfikat. Jag kom och gick i några år. Sedan började det hända saker när jag deltog i kyrkfikat och pratade med dem jag mötte. Det kändes väldigt bra när jag gick dit regelbundet.
- Förra året blev jag medlem och det kändes mycket bra. Det är fint att vara i ett sammanhang och känna en tillhörighet.

Vad sätter du mest värde på här?
- Mötet med människor, samtalen och reflektionen man får. Att man får vara den man är. Det är en sådan värme och atmosfär där man har en fin syn på varandra som är så fantastisk. Mötesplatsen Öppen kyrka ligger mig varmt om hjärtat. Jag brinner för öppna dörrar och att bjuda in. Det är så fint.

Hur är det att vara nybliven pensionär?
- Det är så underbart! Nu ska jag hitta en vardag som jag trivs med och mår bra av med lugn, ro och trygghet. Och samtidigt göra mer av det jag vill göra och är intresserad av, med lagom aktiviteter och engagemang.

Text och foto: Anna Nordgren