Det är roligt att träffas i olika åldrar, säger Gustaf.
Idag är det Gustafs ansvarsgrupp som fixar fikat och han har lagt ut servetter, kanske inte det roligaste jobbet, det är roligare att lägga skinka på mackorna men det är kul att få göra saker. Och det är ett bra sätt att mötas i olika åldrar.
Gustaf Jonsson är född 2004, han har kommit till kyrkan idag för att vara med i ett samtal om hur vi ser på varandra och bemöter varandra i olika åldrar i kyrkan. Vi som träffats för att samtala är, förutom Gustaf, Berit, Claes och Conny. Berit Rydberg föddes 1931. Berits föräldrar var inte med i kyrkan. Första gången hon var i Andreaskyrkan var när hon i tonåren, tillsammans med en kompis, smög sig iväg hit för att lyssna på en missionär som berättade om och visade bilder från Kongo. Claes Crona bodde i en kyrka fram till han var fem år. Hans pappa var pastor så han blev helt enkelt bara medburen till kyrkan. Claes är född 1971 och gick med i Andreaskyrkan 1996. Jag som skriver ner vårt samtal heter Katarina Alexandersson, född 1961 och har arbetat här som pastor sen 2002. Conny Björkvall är född 1942 och flyttade till Stockholm i början av femtiotalet, han började då i söndagskolan och scouterna.
Vad är det viktiga med kyrkan?
- Ibland är det roligt, ibland är det tråkigt med gudstjänsten, svarar Gustaf.
- Men det är alltid roligt att träffa kompisar.
Claes tänker efter en god stund och svarar - Det viktiga med kyrkan är gudstjänsten, vila och gemenskap. Jag vill få mig något till livs i ord och sång men det är ju också den sociala biten. Dels i kyrkan med dem vi känner men också i det sociala arbetet som finns utanför kyrkans väggar – i caféet i Söderhöjdskyrkan där vi tillsammans med andra kyrkor serverar gratis frukost varje vardag.
- Omsorgen oss emellan är viktig, säger Berit. Hon är med i samma ansvarsgrupp som Claes och berättar om hur mycket det betydde för henne när han skjutsade henne hem vid ett tillfälle när hon fick yrsel en söndag.
För Berit är det ett behov att gå till kyrkan varje söndag. För Claes är det inte likadant -Det är nog en generationsgrej – fast å andra sidan,
säger han, kanske det handlar det om att jag alltid var med när jag var liten som gör att jag inte går varje söndag.
Conny tänker att det är naturligt att gudstjänsten är olika viktig för oss.
Det viktiga är att den finns och är en möjlighet.
Vad önskar vi oss mer av?
-Att hitta sätt att finnas till för varandra när det behövs.
-Att hitta glädjen i att jobba ihop i kyrkan.
-Att få känna att vi har ett gemensamt mål.
Gustaf berättar, att när vi hade en fixardag i kyrkan var han med och spikade tassar på stolarna i kyrksalen.
- Det var jobbigt, kul och gott fika.
Vi var allt från fyraåringar till åttioåringar och gjorde olika saker utifrån vad vi var bra på och vi åt mat tillsammans.
Berit kan sakna orken att vara med i ansvarsgruppen. Men, säger Claes, det är viktigt att orken får variera utifrån vilken fas i livet vi är.
Vi pratar om det svåra i att prioritera och tror att det är svårare idag än för tidigare generationer. Vi behöver kanske hjälpa varandra att prioritera kyrkan.
Gustaf har haft fotbollsträning på söndagar men idag valde han att vara med i detta samtal.
Vad kan vuxna lära sig av barnen?
En sak Gustaf tänker på är tekniska saker, om datorer och sånt som barn lär sig från början idag. Vi tror också att vi skulle behöva lära oss av barn att inte bry oss så mycket om vad andra tycker och tänker hela tiden.
Berit säger med eftertryck – Barn måste få synas och höras!
Och vi tycker alla att det är viktigt att barnen får ha kyrksalen ibland och att vi vuxna flyttar på oss för att ha samtalsgudstjänsten en trappa ner.
Hur pratar vi tro med varann?
Ibland kanske det blir för mycket fokus på orden, säger någon, men så funderar vi på om det också kan vara en generationsgrej? Allra viktigast kanske det är hur vi bemöter och efterfrågar varandra oavsett ålder för det visar på hur vi lever vår tro. Det handlar heller inte bara om att göra saker. Bönen är också väldigt viktig.
Gustaf har åkt hemåt med sin familj men vi andra sitter kvar en stund och samtalar vidare.
Vad vill ni/har ni förmedlat till era barn om tro och kyrka, frågar jag och får till svar:
- Öppenheten – att våga prata öppet och ge dem ett eget val.
- Det bara blev så, det var vår inriktning och barnen hittade sin väg in i sitt kyrkliga sammanhang.
- Varje generation måste upptäcka evangeliet på sina egna villkor säger Conny. - Det viktiga är att uppmuntra till att finna sin egen tro.