Varför skall jag och min familj gå till kyrkan söndag efter söndag, när mina grannar och arbetskamrater kan ligga hemma i sängen och ta det lugnt eller åker ut i skogen och plocka svamp eller är i trädgården och påtar? Jag möter frågan i en tidning jag läser.
Kvinnan och familjen tillhörde en församling, och får med sig en hel del ifrån gudstjänsterna, men funderar ändå på varför de skall gå i kyrkan.
Har du gjort det någon gång? Varför går jag till kyrkan egentligen? Eller, varför tillhör jag en församling? Varför skall jag engagera mig? Ibland känns det som det tar mer än det ger. Är det av tradition, plikt, lojalitet eller kanske lust, glädje?
Frågorna ställs och är viktiga. Vi behöver dela dem med varandra. Vi möter dem i detta nummer av vår församlingstidning. Magnus Stenberg tecknar bilden av vår samlingsgudstjänst i mitten av augusti. Britta Hermansson ger uttryck för det hon möter hos sig själv, men också hos människor utöver hela vårt land.
Vänder vi oss till Nya testamentets berättelser om församlingen och kyrkan blir det tydligt att vi möter något annat än det vi möter i en förening, företag eller bolag. Det är som om vi möter ett nytt livsmönster, ett nytt sätt att leva. Ordet ”varandra” kommer tillbaks gång på gång; älska varandra, tjäna varandra. ”Med er är det annorlunda” sade Jesus till sina lärjungar. ”Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare”. Kanske handlar det inte i första hand om vad jag skall få ut av kyrkan, utan mer om vad jag kan ge? Jag får höra till. Någon annan finns för mig. Vi finns till för varandra.
Församlingen blir aldrig färdig. Den är som ett hem, en verkstad, ett växthus där alla får rum. Alla är lika viktiga. Prata med någon du har förtroende för. Men sitt inte på läktaren, på åskådarplats. Kom ner, hoppa in på planen, ta del i matchen. I kyrkan finns ingen avbytarbänk.
Mats Carlsson