Här är alla välkomna!Jag följer årstidsväxlingarna från mitt fönster och just nu är berget klädd av gröna träd i olika skiftningar av grönt.
Jag tycker om träd. Jag tycker om att sitt under ett träds skugga en varm sommardag. Här kan man finna både närhet och skydd.
Träd är som människor, sårbara och kräver lång tid för att växa och utvecklas.
Kanske är det därför jag känner solidaritet med träden, oavsett om de står i en park, eller i en djup värmländsk skog.
I bibeln använder man bilden av trädet när man talar om den kristna församlingen. Trädets alla delar hör samman, och så är det med församlingen. Vi hör ihop, och vi behöver varandra för att växa och utvecklas. Träd kronan och rötterna är ju beroende av varandra.
När vi hälsar nya medlemmar välkomna i Andreaskyrkan sjunger vi ibland psalmen 806. Psalmens sista vers ger uttryck för glädjen av att ingå i ett större sammanhang, att få vara en bland många.
Glädje – det är att du själv oss förenar,
låter oss växa med uppgiften här.
Då kan vi mogna som levande grenar,
rika på druvor och frukter och bär.
Välkommen till Andreaskyrkans olika samlingar denna sommar, för att finna vila i trädets skugga och gemenskap med andra som kommer hit.